▲JAG VILL INTE MER

too private things
 

▲LET'S DANCE OUR TEARS AWAY

En sorg. En smärta som måste bedövas. Jag kan verkligen inte förstå hur allt kan vändas upp och ner på bara någon dag. Allt är kaos. Genast blev sängen mycket mjukare och kroppen tyngre. Plötsligt blev musik inte längre lika härligt att lyssna på. Plöstsligt kan du börja gråta för allt. Du kan till och med sitta och gråta framför en barnpjäs om hur en liten farbror skaffar en hund, medan alla barn skrattar.
Allt har vänts upp och ner. Man inser vilka som verkligen finns där för en, vilka som är villiga att lyssna. Men jag har också insett att man inte kan berätta allt för vissa personer.
Att berätta alla sina hemligheter, tankar och åsikter är onödigt. Personer kommer att komma in i ditt liv, men de kommer också att gå. Det gör för ont för att släppa in människor så djupt att de känner en ända ut till fingertopparna.
Göm det och glöm det. Om det bara vore så enkelt.

▲TACK FIRST AID KIT FÖR ATT NI TAR MIG IGENOM KVÄLLEN.

Jag ligger i min säng och funderar en lång stund. Inga namn uppstår i mitt huvud. Jag tar fram mobilen och skrollar ner för mina sms-konversationer. Inga namn tilltalar mig. Inget namn kan få mitt hjärta att öppna sig. För det handlar om dig. Du är så hemlig och speciell, att jag inte kan nämna dig för någon. Det du och jag hade.

Jag hatar hur du kan frysa ut en, men jag verkligen älskar hur du kan få en att känna sig så otroligt speciell.

Det var du och jag mot världen. Ända sedan igårkväll. Nu står jag ensam. Rädd och ensam.

Vi lovade varandra att inget skulle komma emellan oss, men se hur det blev. Nu ligger jag här, så himla uppriven och tom. Känner ingenting, vill ingenting. Du är den enda som vet allt om mig. Och det värsta av allt är att jag inte kommer kunna öppna mig för någon annan som jag gjorde för dig.

Senaste gången jag grät, var över en kille. Jag visste att jag skulle gråta förr eller senare, men jag trodde aldrig att jag skulle göra det över dig. Inte på det här sättet.

Jag kan inte prata med någon om det, för alla är redan så trasiga att de inte kan laga mig. Och för att de inte är du. Tack vare dig slutade jag gråta. Nu kan jag inte göra något annat förutom det.