▲

Jag ligger i min säng och funderar en lång stund. Inga namn uppstår i mitt huvud. Jag tar fram mobilen och skrollar ner för mina sms-konversationer. Inga namn tilltalar mig. Inget namn kan få mitt hjärta att öppna sig. För det handlar om dig. Du är så hemlig och speciell, att jag inte kan nämna dig för någon. Det du och jag hade.

Jag hatar hur du kan frysa ut en, men jag verkligen älskar hur du kan få en att känna sig så otroligt speciell.

Det var du och jag mot världen. Ända sedan igårkväll. Nu står jag ensam. Rädd och ensam.

Vi lovade varandra att inget skulle komma emellan oss, men se hur det blev. Nu ligger jag här, så himla uppriven och tom. Känner ingenting, vill ingenting. Du är den enda som vet allt om mig. Och det värsta av allt är att jag inte kommer kunna öppna mig för någon annan som jag gjorde för dig.

Senaste gången jag grät, var över en kille. Jag visste att jag skulle gråta förr eller senare, men jag trodde aldrig att jag skulle göra det över dig. Inte på det här sättet.

Jag kan inte prata med någon om det, för alla är redan så trasiga att de inte kan laga mig. Och för att de inte är du. Tack vare dig slutade jag gråta. Nu kan jag inte göra något annat förutom det.